Stenåldersmänniskans upptäckter av eldens många fördelar banade väg för utveckling och nya uppfinningar som förenklade och förbättrade vardagen. De levde tillsammans i små grupperingar och alla hade de sina speciella uppgifter där existentiella frågor var livsavgörande. Någonstans här skapades grunden för alla de tekniska föremål som alla har sitt ursprung i ett behov. Behovet av att skjuta ett villebråd. Behovet av att få kläder så att man kunde hålla sig varm. Behovet av att hitta medicin när man blev sjuk eller skadad och behovet av att kommunicera och känna tillhörighet. Här kan man lätt se människans behov av att överleva och leta tekniska lösningar för att hitta livsuppehållande tillvägagångsätt, både på det individuella och på det interpersionella perspektivet då människor i grupp påverkas av varandra. Vilket beskrivs i (Ginner.T och Mattsson G 1996).
Redan under den förhistoriska tiden fanns behovet av kommunikation. Detta vittnar hällristningarna om som vi fortfarande kan se spår utav på flera platser i vårt land. Målningarna knackades in med flintyxa i berget och bestod av diverse figurer. De kunde vara krigare, djur och folksamlingar och ofta avbildades solen som energikälla. Budskapen till eftervärlden blev bevis på att just denna plats varit en boplats, en offerplats eller en samlingsplats där man haft ritualer av diverse slag. I dessa bilder kan man tydligt se hur män och kvinnor haft tekniska hjälpmedel för att lättare kunna hantera sin vardag. Dessa målningar har också varit inspirationskällor för andra människor och därigenom har de gett upphov till nya uppfinningar. En rolig iakttagelse kan göras om man tittar på en hällristning från stenåldern. Där avbildas båten som en stock, men går man sedan fram till Bronsåldern ser man båten avmålad som en släde. Den äldre uppfinningen har med andra ord utvecklats och förändrats över tid. Drar vi sedan historielinjen närmare oss själva finner vi en plastbåt med utombordare, ekolod och annan teknisk utrustning. Allt för att tillgodose behov som människan skapat.
I vår egen samtid har vi många tekniska prylar i våra hem. Hemmabiosystem med TV, DVD; Digitalt fem-kanalsljud där vi kan pausa bilden och fortsätta efter telefonsamtalet, toabesöket eller reklamen. Även detta skapat av ett behov där nutidsmänniskan inte vill missa minsta detalj av de enorma TV utbudet som finns. Vi har också datorer, telefoner och hushållsmaskiner med flera olika funktioner som kan tillgodose och underlätta vardagslivet. I boken Teknik i skolan (Ginner.T och Mattsson G 1996) skriver författarna att mötet mellan energi, materia och information är teknikens kännetecken och detta i en symbios skapar en utveckling och det tycker jag instämmer väl med mitt inlägg om kommunikation som budbärare av ett mänskligt behov. Vysotsksijs sociokulturella teorier beskriver på ett föredömligt sätt i boken Vygotskij och de små barnens lärande (Smitdt. S 2010) vårt behov av att kommunicera med varandra tas tillvara genom att träna upp de språkliga färdigheterna. De utvecklas genom dialoger men också i stora grupperingar. Även kulturella redskap så som datorer, musik och konst bidrar till att människan får tillfällen att reflektera och skapa nya tankar. Utgångspunkten för kommunikation och utveckling är att människor fritt får reflektera, utbyta erfarenheter och lära av varandra. Datorn har blivit ett tekniskt verktyg i nästan alla svenska hem och har därigenom medverkat till att skapa vårt informationssamhälle.
Genom information av medvetna insiktsfulla vuxna med kunskaper om de funktionshinder specifika behov kan vi medvetandegöra teknikens fördelar i samhället. Tekniken har utvecklats och förändrat många människors möjligheter till meningsfyllda liv. Allt fler har blivit medskapare i dagens samhälle. Ständigt utvecklas marknaden inom detta område. Kompensatoriska hjälpmedel är ett stöd och en hjälp, men för att de ska bli optimala måste omgivningen lära sig att använda dem. Vill du veta mera om kompensatoriska hjälpmedel? http://www.fmls.nu/start.asp? . Då får funktionshindrade samma möjligheter till mottagare för sin kommunikation som alla andra, utan funktionhinder. Pedagogers ansvar är att lära sig att använda dessa tekniska verktyg så att de kan bli ett stöd. Deras behov är också att få kvalifikationer så de lär sig och blir delaktiga, genom utmaning och handledning av vuxna. Elever som får möjligheten att utveckla sina egna förmågor med tillgång av datorn, diktafonen, BliSS-tavlan, rullstolen, smartboarden får samma chans till jobb, körkort, utbildning och delaktighet. Enligt Lpfö 98/10 läroplanens mål ”ge barn möjligheter att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bilder samt estetiska och andra uttrycksformer”
På förskolan finns mängder av tekniska verktyg som barn och vuxna dagligen använder. De finns datorer med lek och lärprogram. Saxar, pennor, papper och allt uppmuntrar till kommunikation. Projektor, videokamera, digitalkameror, CD-spelare, Ljusbord och OH-apparat är andra tekniska prylar som barnen möter. Min reflektion är att elever måste få varaktiga kunskaper i hur man använder alla dessa tekniska föremål. På det institutionella planet blir detta tydligt då kraven på barnen utökas. Det har blivit en del av deras allmänbildning att de lär sig att hantera tekniska prylar, med andra ord, tekniken har kommit för att stanna och har därför blivit en viktig del i samhällsstrukturen. Vi måste kunna tolka instruktionen om hur prylen fungerar, vi måste lära oss vad de kan användas till, vi måste veta varför de används och hur de fungerar för att kunna laga den när den gått sönder. En annan reflektion är att vi måste lära våra barn att återanvända saker. I vårt samhälle finns ett enormt sopberg av tekniska prylar. Det är dags att börja fundera på om det verkligen är nödvändigt att ha alla dessa saker. Behöver varje medlem i familjen ha varsin TV? Dator? Eller skulle det räka med bara en i varje hushåll? //: Ingvor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar