torsdag 28 april 2011

Geologiska tidsperioder
Geologiska tidsperioder är en sammanställning av den tid som har passerat sedan jorden skapades fram till idag. Man delar i de geologiska tidsperioderna i en tidsskala. Klarläggandet av dessa tidsenheter görs med hjälp av olika metoder, där man kan få fram absoluta åldrar på olika bergarter. http://sv.wikipedia.org/wiki/Geologisk_tidsskala [2011-04-27]

Den Geologiska tidsskalan börjar från jodens början ca 4,5 miljarder år sedan fram till nutid. Första delen fram tills för 2500 miljoner år sedan kallas Arkeikum. Efter den kommer Proterozoikum 2500 miljoner år till 540 miljoner år sedan och i denna tidzon bildades berggrunden i Sverige (Urberget). Det var först under kommande tidsperiod (även kallad eoner) som det skede en större utveckling, först i haven sedan på land. Denna tidsperiod kallas Fanerozoikum. Vill ni läsa mer om de olika tidsperioderna så gå in på Naturhistoriska riksmuseet och läs mer.

Tappning - baltiska issjön
Föregångare till östersjön är den baltiska issjön som var en stor färsvattensjö. Den skapades genom att inlandsisen som täckte Skandinavien, stegvis började den dra sig tillbaka och smälta ca 15 000år sedan. Denna istid hette Weichselisen. Den baltiska issjön tappades tre gånger varutav den tredje blev slutet på sjön. Den tappades slutligen ut via Billingen när iskanten lämnade spetsen på berget, då sjönk vattenytan med 25 meter ner till havsytans nivå allt detta hände på ett år för ca 10 000 år sedan. Idag kan geologerna berätta hur östersjön har utvecklas genom att de studerar gamla strandlinjer men även de geokemiska variationerna i sedimentkärnor och i fossilinnehållet.
Källor:

Skog: produktion & miljöhänsyn, vanliga träd
I Sverige är gran den vanligaste trädsorten därefter kommer tall, björk, ek och bok i den följande ordningen. 23 miljoner hektar är skog i Sverige ungefär som halva Sveriges landyta. Det finns 330 000 skogsägare och de äger ca 12 miljoner hektar resterande ägs av staten eller skogsbolag. Tillväxten är större än avverkningen i Sverige. Varje år avverkas ca 95 miljoner m3sk medans tillväxten per år är 116 miljoner m3sk.
Källor:

Vi brukar mycket skog i vårt land för att tillverka virke m.m. Man avverkar också för att skogen ska må bra och för att öka tillväxten på den. Det finns en lag om hur man ska avverka sin skog, man brukar prata om en föryngringsprocess. Den processen innebär att man tar ner en större yta för att ny skog ska kunna växa till, vanligast är att man gör det när skogen är ungefär 100 år men man får inte heller ta ner skogen före den är ca 45 år.
Alla skogsägare måste ta hänsyn till naturen runt omkring, det finns skogar som är helt skyddade mot avverkning, de har ett högt naturvärde.
För att växter och insekter ska kunna leva i skogen måste det finnas döda träd i skogen, insekter lägger ägg och fåglarna äter larverna som kläcks. Det är därför det ligger kvar en del träd i skogen efter avverkningar, vilket kan se tråkigt ut frö de som bara vill ut i skogen och plocka svamp eller ta en promenad.
Våra stora rovfåglar tycker om att bo i gamla tallar så det är anledningen till att de ofta får stå kvar. Träd med bär är föda för många olika djurarter.

Fossil

Fossiler är spår eller rester från djur och växter som bevarats i olika typer av sediment eller sedimentära bergarter. Sediment är en ”lös avlagring som bildats på jordytan och som innan den avsatts transporterats i vatten, luft eller is”( www.ne.se 20110427). Sedimenten kan fortsätta vara lösa, men vanligast är att de förstenas och omvandlas till olika slags stenar. Fossilen består av de delar som är mest motståndskraftiga såsom skal, tänder och ben hos djuren. Sporer, stammar, frön och blad hos växterna. Tack vare fossilen kan vi få förståelse för hur livet sett ut vid olika tidpunkter på olika platser runt om i världen. De kan också hjälpa oss se hur utveckling av livet sett ut långt tillbaka i tiden och jordens klimathistoria. Dinosaurier är den fossilen som skapat mest uppståndelse, trots det finns det fossiler från nästan alla slags djur och växter.

Fossilen innehåller oftast bara delar från djur som t.ex. en käke. Sällan hittas det hela djur eller mjuka partier från djuret. Endast ett par hundra hela fisködlor har hittats vilket är oerhört lite med tanke på den mängd fisködlor som funnits.

För att kunna utläsa hur gammal ett fossil är tittar man på vilken följd fossilet avlagrats. Kartläggning av tidsperioder har gjorts av forskare för att hitta vilka växter och djur som levde under en viss period. Exakt ålder på fossil kan endast tas fram på vulkaniska bergarter då sedimentära bergarter kan innehålla sediment av olika åldrar.

De kan ta olika lång tid för ett fossil att bildas. Vid heta källor kan det endast ta ett år, men lång tid beroende på hur fort sedimenteringen sker, den kemiska och mineralogiska sammansättningen och miljön (fuktighet och värme).   


Från levande fisködla till fossil

När fisködlan dog sjönk ner på havets botten. Bakterier löste upp mjuka delar och asätare åt av fisködlan. Det enda som blev kvar på bottnen var skelettet, som var hårt.  Små partiklar sjönk i vattnet och ansamlades på bottnen växte bottnen uppåt. Skelettet blev då inbäddat i ett tjockt lager av bottenslam. Skelettet pressades ihop av ett högt tryck från bottnen ovanför. Bottnen förstenades genom det höga trycket efter lång tid, men även genom kemisk inverkan. Fisködlan övergick till en fossil. En lång tid efter steg lagren upp till markytan genom geologiska inträffanden. Då blev det möjligt för forskare som studerar fossil, paleontologer, att knacka fram fossilet och kunde därefter analysera det.

Klappersten

Klappersten är en rund sten med storlek som en knytnäve. I Sverige hittas den oftast på ost- västkustens stränder, men kan även bilda fält. Formen har uppkommit genom stenarnas friktion mot varandra.

                       
Källa:

Nationalencyklopedin (hämtad 20110427)  www.ne.se

Naturhistoriska riksmuseet (hämtad 20110427) www.nrm.se


Landhöjning
När jordskorpan blir högre än havsnivån kallas det för att det blir en landhöjning. I Skandinavien som en gång var täckt av inlandsis får vi det som kallas för en postglacial höjning vilket innebär att isen har tryckt ner jordytan men efter isen har smält så stiger jordytan igen. Det förekommer också orogenisk landhöjning, då ökar jordytan och bergskedjor kan bildas.
Jordprofil
Jordprofil är de olika skikten i jorden som man mäter uppifrån och ner och består av:
Ytlager  som är det översta där vi kan se växter.
Urlakningsskikt med mörk färg.
Urlakningsskikt med blekjord.
Anrikningsskikt.
Opåverkat skikt.
Underliggande bergskikt.

Podsolprofil:
I våra barrskogar har vi mestadels det som kallas för podsol  som har ett lågt ph värde och består av följande lager:
Mårlager med organiskt material av både döda växt- och djurrester.

Blekjord

Rostjord

Brunjord:

Brunjorden hittar vi i våra lövskogar och är en näringsrik jord. Vi använder brunjorden när vi vill odla och plantera men allteftersom granarna ökar så blir den jorden alltmer podsoliserad.

Brunjorden består av:

Förmultningsskikt som kallas förnan.

Mull
Anrikningsskikt




2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. När jag sökte på kalkälskande växter hittades fakta som visade en varierande blandning av växter. Kanske någon annan också har glädje av att ta del av informationen.

    http://www.funboplantskola.se/meny/lathunden/kalk.htm.

    Kalkälskande växter = Lönn ,davidii ,Syrenbuddleja , Avenbok , Rosenkvitten , Perukbuske, Hagtorn , Bok , Ask , Ginst , Apel , Ölandstok ,Fågelbär , Robinia , Vitoxel , Syren , Silverlind , Alm , Barrväxter , Ädelcypress, Juniperus , Serbisk gran , Svarttall , Thuja

    Dessa växter är tåliga även i vinterklimat då deras knoppar är skyddade av knoppfjäll. Barrträden har också ett vax-skikt på barren, så att avdunstningen förhindras.

    Om marken är kalkrik har den ett ph-värde högre än 7. Den är då basisk. Floran som växer på sådan jord är beroende av denna kalkhaltiga miljö. Getväppling, blåeld, spåtistel, havtorn, blåhallon och krissla är exempel på växter som tycker om kalk, men mest känd är orkidén. Det finns många olika orkidéarter som växer på västgötabergen.


    Referens: www.malmo.se/download/18.4ecfe75e1245d916760800030392/Klagshamnsudden+090508.pdf

    Lök och Knölväxter =

    Tidlösa , Krokus , Gladiolus , Pärlhyacint , Påsk o.Pingstlilja , Blåstjärna , Tulpan ( lökar)

    Perenner = Röllika , Våradonis , Praktstenört , Ulleternell , Strandtrift , Aubretia , Härtbergenia , Vårkrage , Draba , Alpmartorn , Alpgentiana , Fransgentiana , 'ballerina' Silvernäva , Brudslöja , Solbrud , Solvända ,Rosenincarvillea , Edelweiss , Kungslilja , Luktpion , Bondpion , Fingerört , Salvia, Stäppsalvia , Liten såpnejlika , Silverbräcka, Rosenbräcka , Fjällbrud , Purpurbräcka , Höstvädd , Trädgårdsmalva , Backnejlika , Axveronica.

    Dessa växter har kraftiga rotsystem som förökas genom sticklingar där långa rotsystem.

    Ett- och tvåriga växter = Ringblomma, Trädgårdsaster, Risp, Strandkrassing, Grekisk lövkoja, Salvia, Broksalvia, Tagetes, Zinnia

    Dessa växter sprids med frön som har låg vattenhalt men är rika på fett. Deras förökning startas vid lämpliga förhållanden då växten har rätt fuktighet och temperaturen i jorden är optimal. //: Ingvor

    SvaraRadera