torsdag 14 april 2011

Jag kan!

Jag kan!, brukar barn säga men häromdagen fick jag den känslan om mig själv också då ett barn kom fram till mig och sa; Nina, när vi jobbar med experiment och sånt med dig, då är du alltid så glad, ska vi göra det idag?

Det värmde gott i hjärtat samt att det blev en bekräftelse på att jag gör ett bra jobb, inte illa!

Nina

5 kommentarer:

  1. Kul att du fick beröm av barnen, det stärker och skapar motivation. En reflektion jag får spontant är att vårt fenomen luft är lika osynligt som inlärningen. Vad gott att det synliggörs av andra emellanåt, så att det kan bli synligt. Det är svårt att mäta sina egna kunskaper. Bra jobbat Nina//: Ingvor

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Att se glad ut kan ju också vara ett tecken på trygghet, och tänk vilka goda observatörer barnen är... (kanske vi kan använda oss av det mer än vad vi gör???)
    // Susanne K

    SvaraRadera
  4. Vi behöver ju också bekräftelse på att det vi gör är bra och vilka kan inte vara bättre att få det ifrån än barnen...:) Bra jobbat, Nina!

    SvaraRadera
  5. För att väcka barns intresse är det ju viktigt att vi som pedagoger är intresserade av det vi gör. Är vi detta lär vi oftast ut det bättre. Vilket du har lyckats strålande med!
    Bra jobbat!

    //Ellinor Dahlgren

    SvaraRadera