Mitt genomförande av äggexperimentet på förskolan.

Experimentet är tagit från ”Kul att kunna om luft” (Walpole, B 1989).

Fyra stycken barn följde med till ateljén, där vi skulle experimentera och göra äggexprimentet, för att synliggöra lufttryck. Till hjälp hade vi en glasburk, tidningspapper, värmeljus, ett hårdkokt ägg utan skal och tändstickor.  Det började bra och en öppen fråga ställdes och barnen fick rita vad de trodde skulle hända. De fick dokumentera sina tankar med hjälp av varsin bild.

Barnens fyra olika förslag:

1: ”Ägget ska knäckas och det ska kokas”   

2: ”Ägget knäcks och det blir svartpeppar i burken”

3: ”Det kommer en eldsprutande drake i burken”  

4:”Pilbågen knäcker ägget. Elden på ljuset kommer på pilen.”

Så långt fungerade det bra - därefter gjorde jag fel. Jag glömde lägga i värmeljuset utan la istället ditt tidningspapper. Därefter fick barnen se att ägget inte kunde ramla ner i burken. Ägget plockades bort och tändstickan flammade till och det började brinna i burken. Då gjordes nästa fel – jag glömde säga att ägget skulle placeras ovanpå burkmynningen och att de skulle titta noga på ägget. Plötsligt hände allt, alldeles för fort och barnen tittade förundrat på mig. Vad hände?  Ägget låg i burken och det luktade illa, tyckte barnen. De förundrades över varför det inte gick att få upp ur burken och vi pratade om att jag gjort fel. ”Det kom ingen drake ur ägget, men elden kom”, tröstade mig barnet som trott att draken skulle komma. Vi bestämde tillsammans att vi skulle göra om experimentet nästa dag och vi kände oss nöjda med att vi skulle försöka igen.

Nästa dag var det återigen fyra barn vid bordet.  Den här gången sköljde jag ägget i kallt vatten. Sedan visade jag barnen att det inte kunde ramla ner i burken då det placerades med den spetsiga sidan mot burköppningen. Ljuset fixades till med en kniv så att det ramlade ner i burken. Därefter tände vi ljuset med hjälp av en lång tändsticka.  För att förhöja spänningen tog jag några små bitar av tidningspapper. Barnen tittade förundrade på elden och vi konstaterade att det var både gul och blå färg i lågan. ”Titta noga på ägget nu, barn” Sedan tog jag ägget som fortfarande var fuktigt och placerade överst i burkmynningen. Elden slocknade och strax därefter sa det ”plopp”. Några av barnen hoppade till och skrattade. Ägget låg återigen på botten av burken och barnen frågade vad hände, fröken. ”Varm luft tar mera plats än kall luft och nu behövde molekylerna i den varma luften mera plats, då de vill röra sig fortare därinne i burken. Det blev för lite syre därinne i burken och då ville inte elden brinna mera. När elden slocknade blev det för kallt för molekylerna som då slutade dansa. Istället puttade luften som fanns på utsidan ner ägget i burken, då den luften som fanns därinne tagit slut och då blev det ett tryck inuti och ett utanpå som krockade och det var detta ni hörde i ploppet”. Barnen ritade återigen och nu låg ägget i burken.  Det kom inga frågor just då, men efteråt har jag haft vilda problem med att förklara vad molekyler är för något.  Tillslut kom jag på att vi skulle rita molekylbollar i tre olika färger som sedan klipptes ut och klistrades ihop i tre-grupper. Vi klumpade ihop oss och frös jättemycket och sedan dansade vi och lekte att vi blev varma.  Om de förstod är jag inte riktigt säker på men det är härligt med vetgiriga barn.  Kanske har jag i alla fall skickat med dem ett nytt ord på resan i det livslånga lärande.// Ingvor

Ps/: Barnen fick också med sig att man kan misslyckas - det är viktigt att man vågar prova igen och att vi haft fantastiskt roligt. En nyfikenhet växtes hos barnen och en avdramatisering hos pedagogen har  infriats. Ds