Susanne Klaar 31/3 Etik
Vi använder oss av antropomorfism med barnen för att öka förståelsen och den empatiska förmågan. Vi vill visa dem att vi är en del i en hållbar utveckling och därför ge dem empatiska värderingar. Det kan göra att ett intresse uppkommer i vår undervisning. Vi som pedagoger blir då en del i en process där barnens tankar triggas igång av en känsla. Genom att ta vara på deras föreställningsvärld kan vi utveckla och ge en sann bild av naturvetenskapliga fenomen. Här kommer pedagogens förkunskaper in. Intresset hos barnen ska vara lustfyllt i lek och lärandet.
Ett exempel på hur barn kan möta naturvetenskap var när barnen på utflykten hittade ett murket träd, där barken ramlat av på en del av trädet. Vikarien rusade fram och började dra av barken och kasta den på marken. Barnen flockade sig runt stammen och sina händer och började gemensamt slå på trädet med grenar och stenar. En i personalgruppen gick fram och undrade vad det var som hände med trädet och vikarien svarar ” Det gör inget det var ju dött.”
Om det slutat här hade ingen utveckling om naturvetenskap skett, istället blev det att titta närmare på trädet. Där hittade barnen insekter som var beroende av barken. Vad hände med dem, nu när den skyddande barken försvann? Barnen och pedagogerna diskuterade etik, livsfrågor och levnadsvillkor. På så vis fick de med ett naturligt kretslopp och en upplevelse av att allt hängde ihop.
Efteråt diskuterades var utflykten med vikarien enskilt då inte barnen var med. Det visade sig att hon inte alls tänkt på följderna och i hennes egna tankar fanns inte naturvetenskapligt perspektiv.
Närvarande:
Priya Mohlén, Ann-Sofie Hallberg, Annika Eliasson,
Katharina Johansson, Linda Svensson och Ingvor Carlsson.
Intressant exempel, visar på er kompetens att upptäcka etiken i vardagen. Vilka skillnader och likheter upptäcker ni då ni jämför med att undersöka ett dött träd "när man stöter på det" och att som i Thulin avhandling "tar in en stubbe"?
SvaraRadera// Susanne K
Visst är det så när vi på förskolan tyvärr ofta får ta in outbildade vikarier att de gör tvärtemot våra intentioner. Det som kan vara bra med det är att vi får tänka till och förklara hur vi ser på t.ex. naturvetenskap, det kanske ni inte gjort annars, barnen fick ju även variation i sitt lärande, hur man ska/inte ska göra.
SvaraRaderaBra jobbat! Mvh Karin Andersson Grupp 3 A
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFlera likheter finns i vårt exempel som också kan ses i Thulin ( 2006)
SvaraRaderaInnan den ny reviderade läroplanen Lpfö 98/10 hade pedagogerna i ett val där de själva kunde välja vad som synliggjordes för barnen. Då kunde man hoppa över eller välja bort. Nu går det inta att göra så, då det ingår i läroplanen att man ska visa barnen även naturvetenskap och teknik. Vi tycker att förskolebarnens vardag alltid ska speglas utifrån olika perspektiv. Ofta är det beroende av vilket fokus läraren har, men lika ofta är det vad barnen själva just då intresserar sig för. Det är därför pedagogens viktigaste verktyg att observera och lyssna in vad barnen fångar efter i sina frågeställningar och leker i sina lekar. Barn leker och lär tillsammans då de har ett varierat material, innehåll tillsammans med andra barn och vuxna . Etik, matte, språk, musik, samspel, teknik och all annan ämneskunskap integreras. Den stora skillnaden nu mot tidigare är att vi genom den här naturkunskapskursen på Högskolan i Skövde lärt oss att även ta med naturvetenskapen till vår repertoar. Vi har blivit medvetna om att vi har en stor mängd naturvetenskap och teknik på våra förskolor som vi tidigare inte använt oss av på ett vardagligt och integrerat sätt.
• Genom att synliggöra värdegrunden i naturrutan när möjligheten uppstod. Blev barnen medvetna om att det fanns insekter i trädet bakom barken. Detta hade ingen av dem tidigare reflekterat över. De blev också medvetna om att de skadade trädet, genom att barken försvann. Att det var tokigt att dra av barken eftersom djuren bodde där. Tänk om de skulle frysa, få regn på sig eller kanske bli fågelmat. Vad tyckte trädet om att tappa barken? Här fick barnen perspektivet att allt som lever behöver man vara rädd om. Man skadar inte träd och småkryp, utan precis som med kompisarna måste man vara rädd om varandra.
Frågorna som först kretsade kring värdegrunden och barnens tankar runt etiska förhållningssätt kunde mycket väl ha stannat där om inte pedagogerna blivit medvetna om att här fanns det massor av olika naturvetenskapliga fenomen. Intresset för småkrypen växte och barnen fick möjligheter att utforska och vidareutveckla detta intresse. Med hjälp av oh- apparaten förstorades krypen som varit pyttesmå, till stora spännande monster. De fick själva se hur ben, tentakler, fasettögon och de fantastiska mönstren och färgerna på krypens kroppar hade dolt då de först möt dem i trädstammen.
• Genom att barnen fick ytterligare ett par glasögon och därigenom ökad omvärldsuppfattning. Blev det också att ta reda på varför djuren bodde i trädstammen? Vad hade hänt med trädet, eftersom en del av barken börjat lossna? Vad händer med djur och växter när man dör. De fick också möjligheter att titta nära på insekterna. Vilka arter fanns i stammen? Hur såg de ut? Vad åt de och varför hittade man dem just bakom barken?
Vid datorn Ingvor